Jag lägger hela min tyngd mot ett rakblad, inspirerad av Hamlet ställer jag samma fråga: "Att vara, eller icke vara, det är frågan". Jag försöker plocka fram en positiv tanke men hittar ingen, undrar vart all lycka har flytt.

En flicka svävar som en silhuett framför ögonen och det där vassa rakbladet tycks bli mjukt i kanterna, blir till ett rosa moln av kärlek som vi ensamma går på.

Åter igen lyckas du få upp mig ur min helvetesgrop som jag ibland ramlar ner i utan förvarning och det är en förmåga du har, ingen annan.