Kanske är jag en smula tokig men jag brukar säga hej åt folk jag får ögonkontakt med. Många, men inte alla, hejar tillbaka och går sedan vidare. Någon blir glad och stannar upp för att byta några ord med mig. Jag tycker att det är roligt.
Jag tror inte att jag uppfattas som en byfåne bara för att jag hejar och hälsar men skulle nu någon tycka så kan jag bjuda på det.
Jag tycker att det kan kännas viktigt att ibland få bekräftat att man finns till och också att få bekräfta att andra finns till. Människor blir glada av att bli bekräftade och då blir jag själv också glad om jag kan göra det.
Ibland känns det som att vi har ett alldeles för kallt samhälle, för lite ”bry sig om varandra”. Om ett vanligt vardagshej till en man möter i närbutiken kan vara en början till ett varmare klimat mellan människor så kostar det ju inte särskilt mycket!

Idag mötte jag en parant kvinna av äldre årgång i min närbutik. Jag hade sett henne förr men aldrig riktigt pratat med henne. Idag råkade vi mötas med kundvagnarna och växlade sedvanliga artigheter men började också sedan prata lite sådär allmänt om allt och ingenting. Alla vet säkert vad jag menar.

Jag vet inte om det var så att våra inköpslistor var likartade eller om hon bara ville prata mer, det spelar ju inte heller någon roll egentligen. Hur det än var ville våra kundvagnar tydligen göra varandra sällskap genom butikens gångar. Pratet fortsatte hela vägen till Åsa i kassan. Hon å sin sida vet att jag har en jämthund som sitter kopplad utanför dörren vid min cykel och har dessutom själv blivit med jämthundsvalp och är därför intresserad av att berätta om den. Hon fick inte en chans! Min sällskapsdam från butikens innandömen pladdrade på ända tills jag satte mig på cykeln och flydde med mina varor och hunden.

Kanske kunde man tycka att det blev lite väl mycket, men jag gör ändå inte det. Hon blev säkert belåten med sin upplevelse. Jag fick ett litet vardagsminne att berätta om och Åsa hinner berätta om sin hundvalp imorgon eller nästa dag. Ingen behöver känna sig missbelåten med sin dag!

Tänk vilken lycka det kan ge en själv om man kan göra någon annan lycklig och glad!