jag säger till min spegelbild
min onda tvilling
hur mycket jag gillade
när han log förr i tiden

men han lyssnar inte
han lyssnar aldrig…

han borde rannsaka sig själv
sitt yttre
och inte minst sitt
inre

ser ut som en psykopat
med det nedböjda ansiktet
mordiska ögonbrynen
som skymmer
ögonlocken

han brukade le ibland
förr i tiden
skratta till och med
i alla fall vid
speciella tillfällen

nu ser han bara
dyster ut
i bästa fall
likgiltig

hans röst låter
platt
och hans blick
är tom

snälla spegelbild
skärp dig

du får inga vänner
när du ser ut sådär

du brukade ju le
ibland
och jag brukade
gilla det