det sker små under
mest varje dag
små stunder
att mötas du och jag

man vet inget av
förrän ett ord blev sagt
och ett till tills ett hav
ett pussel blir lagt

någon man inte känner
tillhör plötsligt ens vänner

livet ler så brett
och solen tittar fram
även om allting är snett
kom den onda fén på skam

goda féer dansar sin förtrollningsdans
jag visste inte att sådana raringar fanns

som när det stora läggs i det lilla
och blir större än det
vi ser dagligen dem som far illa
stort är att SE det de som vet vet

så log livet en stund
och solens värmande smil
gjorde mig gott i en lång sekund
och räcker i många mil

när livet sträcker ut en hand
ska man stå där beredd på
att kämpa sig in mot land
för detta går ej att förstå

centralt blir att aldrig glömma det goda som finns i oss
inte låta rädslan ta över - tro på människorna förstås