vet inte längre var tiden bär
när tystnaden lägger sig i
som om våra själar uppstod

du en längtan ditom och jag hitom
kan inte blunda för det ohållbara
som gungar till under marken

men älskade du är så nära 
och hjärtat slår för kärlek
under rosenblad och tagg

jag gråter osynliga tårar för oss
som om kärlek och ödet drog i oss
mot okända håll står vi kvar i varann