(Det här är vad hon ser när hon blundar:)
Jag står framför dig men du ser mig inte. Du sträcker din hand genom min kropp. Ljudlöst. Jag är ingenting. Orden ligger i luften men du vågar inte plocka ner dom. Lägga dom i munnen. Jag går in i din kropp. Det är varmare där. Du vet inte att jag finns här inne men dina vänner ser ryckningarna i ögonvrån.
Jag försöker att göra mig så liten som möjligt. Din kropp slutar att lyda ändå. Ryckningarna i din ögonvrå blir allt värre och du nyser med sån kraft att jag ramlar ur dig. Blir liggande på marken. Du fortsätter framåt. Jag ser dig på avstånd när du tar någon annans hand.

(Kommunikationen:)
Det ramlar lappar i min brevlåda. Du skriver att du tänker på mig. Jag skriver tillbaka att jag tänker på dig också. Borde vara tyst, inte skriva. Jag trasslar in mig i bokstäver och känslor. Snubblar. Hittar skavsår emmellanåt någonstans mellan hakan och knäna.

(Det här ser hon när hon spärrar upp ögonen:)
Den våldsamma tystnaden vrider sig om kroppen. Jag håller kvar luften i strupen. Du sitter i soffan. Inte bredvid. Jag vågar inte. Ditt ljusa hår bländar mig.
Törsten. På bordet står ett glas vatten. Reflekterar blickarna. Filterar känslorna. Kvällsljuden utanför fönstret. Du säger något om syrsor. Det bubblar i mig och jag anar att strupen snart spricker.
Dina giftiga händer som inte rör mig. Värmen jag bara kan föreställa mig. Du säger något jag inte kan höra. Musiken runt oss bedövar.
Jag grinar illa. Skrattar alldeles för högt. Och alla orden som ryms därinne kokar över. Tills jag skäms. Och tystnaden tar över igen. Dina ögon mot min midja. Jag skrattar och skäms.

(Ensamheten:)
Du stänger dörren. Jag knackar på igen. Du låser dörren. Jag står kvar. Kikar genom nyckelhålet. Ropar genom brevinkastet. Jag lägger mig på dörrmattan och myser. Drömmer om molnen, som du sa, luktar vanilj. Orden ligger nerbäddade där. Jag vill inte lukta vanilj. Hellre luktar jag peppar. Men dina nysningar skrämmer mig. Det är så svårt att hålla sig kvar.
När du smäller upp dörren ramlar jag ner för trappan. Du kliver över mig när du slänger dina sopor.

(Det här är vad hon tänker:)
Jag vet att det är lönslöst att känna kärlek. Du älskar för mycket. Min kärlek får inte plats i dig. Jag tränger mig på ändå. Står med ena benet utanför. Hoppas att du ska slänga ut någon annan så att jag kan komma in. Men du ser inte att jag står där. Med en gul grävskopa. Gräver mig igenom hjärtat. Lite längre in hela tiden.

(Hoppet:)
Du skriver på en lapp att du längtar efter mig. Jag finns hos dig. Strax under hjärnbarken. Ibland i dina lungor. Oftast bakom dina ögon. Försöker att inte ta plats.
Mina subtila meddelanden går inte fram.

(När törsten blivit släckt:)
Jag trycker bröstkorgen mot din. I tanken.
Så våldsamt.
Ljudet när du slickar dina läppar når mitt vänstra öras trummhinna. Vibrationerna förstärks. Dina fingertoppar rör vid min skuldra. Ljudvågorna studsar genom hammaren städet stigbygeln. Du tittar på mig genom det ovala fönstret. Skjutsar dina läppars ljud vidare uppför hörselnerven. Jag svimmar när det når hjärnan.
Du väcker mig med din röst. Allt är som det ska.
Och jag rusar in i orden. Snubblar på känslor. Slår pannan blodig i kärlek. Viljor slingrar sig runt kroppen och jag tar tag i din arm för att komma loss. Du rycker upp mig med rötterna kvar under foten. Öppnar upp huden under nyckelbenet och bäddar ner orden där istället. Samtidigt undersöker jag formen på ditt öra.