Hopplösheten

Den finns där
Även under de lättare stunderna

Som en ögonbindel
Eller ett par glasögon

Kanterna blir så suddiga

Jag vill se ordentligt

Se dig utan allt ludd.

Förstå, varför du gör såhär
Beter dig så falskt och
fnyser åt oss du kallade bästa vänner

Jag blir så trött på allt ditt snack
På alla dina ideal

Jag lever inte efter dig
Vill du ha mig, kom och ta mig?

Men jag är inte tingad för dig i evighet