I ljuset av den sol som sakta äts upp av horisonten
virvlar hennes fötter över gräset
Hon sträcker sina armar mot den himmel som brinner
snurrar varv på varv på varv

Räcket som omger verandan sprider fortfarande av svag lukt av nymålat
häcken på andra sidan vägen eller omfamnar världen i en doft av syrén
Han följer hennes svängar med distans i blicken
låter askan från kvällens sista ciggarett följa vinden

Hon lovade sig själv att minnas, att alltid minnas den här kvällen
hur hon dansade till sländornas sång och doften av ängsblommor
Han lovade sig själv att alltid minnas henne, så som hon var här
hur hon dansade från sorgen, hur himlen brann för hennes vilja

När dagarna blir kalla och andetagen hesa
ska hon andas syrén vallmo äppelblom
När hjärtats slag blir tysta, när ingenting finns kvar
ska han måla varje varje rörelse, ska han minnas henne som hon var