en sonettformlek
Men skulle livet låta kärleken bero?
Om livet inte längre går att finna
och längtan sedan länge ebbat ut
har kärleken nog också tagit slut
i hjärtat synes varje skäl försvinna
att ännu låta tvivel veta hut
när våren går mot höst och löven brinna
i årstider som bäcken tog att rinna
som hatet bränt en droppe bittert lut
i sinnet som förvänt sin rätt att vara
ett rö i vinden, förd dit kärlek vill
så är det ord som väntat att bli till
där mänsklig värme sökt det uppenbara
och längtan ännu inte funnit ro
-Men skulle livet låta kärleken bero?