jag beträder återigen
dessa ihoptryckta fält
att vakna ur en flygkrasch
just när allt är över
rulla över på sidan och kisa
lågländers perspektiv
samma gamla svarta låda
felkonstruerad fabrik
för att jag svalde något
något i växtvärkens skena
och hulkade upp
all denna rymd
träskmarken, bara väta
och vrakdelarna
heta
väsande
rykande
åh, denna konstruktion
vi är alla tidsresenärer
i treenighetens tunnel
mot trillingar i sirensång
alla dessa felstämda ikoner
som rostar och vanhelgas vid målet
med ickeblickar, rusa rusa
som om någon gav upp
som om allt det där
aldrig blev färdigställt
någon släppte spaden
och resten följde efter
och borrhålen gapar halva
feldränerade, vägtunneltras
att vakna upp
och turista i sitt eget liv
och hur allt plöstligt går
på halvfart i baktakt
ju närmare jag dras mot det stora
desto mindre blir det
en miniatyr
av en dröm
verklighetens saga
varken gråare
eller gråare än så
och det värsta jag bär
det mest avskyvärda
doften av en lokal yngling
det familjära, hemtama
den handikappade flickan
sjunger sånger om sånger
och jag passerar, ler
lämnar samma mynt jag fick igår
~
det är så ynkligt
egentligen vidrigt patetiskt
hur systemkassen
och det där semi-vita leendet
är blundlock, gasen
jag är på väg till kalifornien
eller är det brommaplan?
tala sanning i fönsterglaset, lille man
och jag kan förvrida
spegla mina brister i dig
trasa sönder mitt felfuckade
gå vidare till repet sträcks
det gör ont när det knycker till
men alla verkar tycka
att det är värt det
han står där mitt i allt
han är mumma, surrealism
a cappella
'i want to
i want to be someone else
or i explode...'
och jag skiter i
hur många som ser
spektaklet det riktiga
detta är inte pengar
det är en barnsaga
som beskurits fel i alla kanter
en som aldrig ville vara
annat än lågmält vansinne
han kommer att vända på hatten
slicka på varenda urtjänat mynt
och släppa dem i någon annans
rundgång tomgång
ge oss nytt bröd att lägga längst in
böj mig bakåt
och slicka min hals
till det knycker knäcker
till
stopp
eller nej
fortsätt nu
offer
vissa saker
får man inte säga högt
du är för ung
för att jag ska orka lyssna
jag är för gammal
för tiden det tar att förklara
som om jag visste
det finns inget tema här
inget makro eller mikro
något vill ut
och det enda jag gör är fyller på
'i want to...'
din doft
sparas i allt flimmer
så jag lägger mig på mage
andas in våren
~
ögonsurr, filtkast
och jag är ny igen
de står i en ring
de andra, de svedda
och sparkar på
kvinnan med barnet
hennes fel var
allt som hade att göra med
just ingenting
i ett lyckohjul
det där som sliter sig loss
rullar nedför backen
sitter fadern
någon tog beslutet åt honom
allt han inte ville vara
någons baby-jesus
och träden får inga tårar
vissnar och tisslar
trivs i torra landskap
vi är så vackra som döda
låt våra rötter vara
och han krossar flaskan
nu har inget någon botten
han ser hur långt som helst
de arresterar
en alkoholiserad man
på perrongen, i rusning
han frågar vad klockan är
säger att han vaknat för sent