buskarna och träden
har börjat få
små gröna vingspetsar
små tungor
det är ett väldigt mumlande
när jag skyndar ut ur porten varje morgon
mina steg mot asfalten
den snabba rytmen
ekar mellan husen

om kvällarna sjunger buskarna och träden på min gård
varje grön tunga
har sin egen melodi
spröda klara röster
man måste lyssna noga
man måste stanna och luta sig nära

jag gör det
och bladmusiken
väcker något inom mig
toner som slumrat för länge
bakom mina ögonlock
melodier pulserar i mig
det finns så mycket
jag ännu inte känner till

på nätterna
det är då det händer
buskarna och träden
breder ut vingarna
lyfter sakta och högtidligt
svävar
strax ovanför marken
och i rabatterna
syns mörka kratrar

saftiga hål gapar efter rötterna
som nu vajar likt sjögräs i luften

jag ser dem sväva
genom en springa i gardinen
men jag kan inte höra ljudet
från de tusentals små vingslagen
när några av dem byter plats med varandra

på morgonen låtsas de
att allt är som vanligt
men jag hör hur dom mumlar för sig själva
om hur det kändes att äntligen lätta från marken

vilken lättnad
mumlar de
att om natten äntligen få lyfta
likt gröna små moln
när man ägnar hela dagarna åt att
sträcka sig mot himlen