Min kudde är härdad av saltvatten
Och där vilar jag mitt trötta huvud.

Bowie ler mot mig från väggen
Förstår kanske mer än alla andra
Håller mig sällskap i natten

Det är mörkt i rummet
Men skenet från gatlyktan sipprar genom persiennen
Så känns det inte där jag ligger och försöker sova

Tanken vet vad den vill
Den längtar inte längre efter drömmar
Utan efter en verklighet långt ifrån filmduken

Jag kikar på klockan och inser att det är alldeles för sent
David sjunger:
“Turn it around, make it alright … Miracle Goodnight.”
Suckar sedan och drar mig närmre
Så nära det går i min smala säng

Jag begraver ansiktet i saxofonen och basen
Andas in gitarren och pianot
Hjärtat slår med trummorna

Tanken vill inte ha drömmarnas töcken

Men släpper jag dem har jag inte mycket kvar.