Vad skulle livet vara mer än gatorna av sten
hur kunde klackar eka utan husen
fasaderna som återkastar månens fala sken
och människan som ännu tänder ljusen

Vad kunde själen önska mer än smekningar och lek
hur skulle livet levas utan minnen
i stenarna som bildar, som ett livets apotek
finns läkedom för mänskans alla sinnen

Där slipas drömmar sökande de mål som livet lagt
och allt vad mänskor lever har vi själva sagt
- i stenarna som solen glömde se

Men dagar går och nätter blir i våldets otrygghet
det svek och längtan bygger upp till murar
och ingen ser det stadens hus sen länge redan vet
-att rädsla bygger människornas burar

Och stenarna i gatans tid blir brutna för att dö
med dem som kastar skräcken mot varandra
I vånda och förbannelse står människor i kö
att skydda sig i ensamhet från andra

Men stadens ljus i månens sken ser längtan längre bort
och talar ekot längesen - att livet är för kort
och stenarna är sol som glömt att se