det är mörkare

än mörkret och dysterheten

vägrar lämna mig ifred

inga vackra gårdagsminnen

tar bort dagens smärta

dysterheten är välkommen

den säger mig mycket

om sanningen

så slutar jag att kämpa mig upp

låter det mörka bli så mörkt det är

njuter av uppriktigheten

där klämkäcka tankar i

inte har plats

jag tror på den som följer mig i mörkret