Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Hästen i Trappan




Den gamle hästen klättrar
och springer sakta
och klättrar i sin trappa.
Det är en trappa som leder ända upp,
till allra högst upp
i hela universum.
I nästan hundra år har hästen klättrat längs den kantiga,
knarriga oändligheten. Nu

står hästen på sista
steget,
står där så
och skramlar,
skakandes i hela sitt skrangliga skelett.
Så orolig är han för
att allting skall ta slut

här. Framför honom syns inget mer steg.
Såvitt hästen kan se
finns där blott en outgrundlig
spegel
i glänsande svart glas. Dess blanka mörker
bär ingen bild,
syns helt igenom tom.

Bakom honom
finns vartenda steg, vart evinnerliga, skramlande steg
i hela vidbranta universum.
Tänk om världen
inte längre skulle finnas!? Ifall
han redan är försvunnen...
Den gamle hästen vågar inte vända sig om
och ens en sekund kika efter. Oroligare än någonsin att ramla
ner igen,
lika rädd för att slå sig
som för att aldrig mera kunna
slå sig. Nej, han måste vilja tro
på att varje våning och steg som byggts upp
förblir en odödlig
bit av tornet.

Mer och mer lycka har hästen samlat.
Mer och mer smärta har hästen samlat.
Alltsammans bars hit till världens topp.
Vart skall nu livet ta vägen?

Under sig hör han
hur stjärnljusen sjunger. Alla planeterna
applåderar.
Hästen känner hur ett soligt ansikte
nosar på hans eget,
iakttar hästen
från andra sidan spegeln. Och han minns
någonting.
Trots att bilden är svart
repar då hästen sitt sista mod.
Han spänner sitt hjärta
tills blodet nästan börjar brinna.

Så hoppar nu hästen
in igenom spegeln,
ut igenom universum.









Fri vers av TrollTörnTrappan VIP
Läst 991 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2009-05-14 01:39



Bookmark and Share


  Hans Christian
Ja, käre vän. Konsten att berätta så att man bara flyter igenom texten kunde du redan för 5 år sedan.

Suveränt skrivet och med tänkvärt innehåll.
2014-05-06

  lodjuret/seglare VIP
Måste alltid tveka inför att våga språnget, måste alltid iklä sig en annan skepnad eller mantel än sin egen för att våga. Då riskerar man kanske mindre att förlora sig själv medan man satsar allt för att möjligt vinna något. Måste alltid kämpa sig fram genom en sorts hinderlöpning för att det skall alls vara något värt att möjligt vinna.
2012-10-29

    ej medlem längre
faccinerande text, som nästan har ett slags sagoskimmer runt sig, ja, läsvärd absolut!!
2011-10-05

  LenaJohansson VIP
för det första så tycker jag att ditt användande av hästen som person är mycket bra och målande i sig.
i det du skriver och för fram finns en sanning också som bärs fram så bra av just hästen.denna universella symbol.
dessutom älskar jag hästar.
mycket fin och bra text som ger många fina bilder.som en film.
2009-05-14
  > Nästa text
< Föregående

TrollTörnTrappan
TrollTörnTrappan VIP