välmående
sån lyx har inte jag tid för…

lust med

jag vill ha ångest
är säker på att monstret
under min säng finns på riktigt
så försiktigt
kryper jag ihop

jag tystnar
och lyssnar
tittar omkring mig
med mystiska tårade ögon

sch...
väck honom inte
han är så svår att få
att somna om
ett omöjligt samspel
men det är inte hans fel
han är ju ett monster

gör 1000 nålar kring min handled
för att veta att jag inte drömmer
7 djupa rakbladssår
för att vara säker på
att jag aldrig glömmer

för ärren stannar
tyvärr
för evigt
som tur är

för jag älskar ju mitt vemod
att vakna upp i pölar av stelt blod
med såriga armar
dåligt karma

och gråta mig till sömns
varje jävla natt
jag hatar skratt
njuter av att vara glömsk

då slipper man ju återuppleva
alla jobbiga saker
alla roliga saker
också förvisso
men det är det fan värt

åh, så jävla värt

jag trivs med min oro
självmordshot
tron på att vara den enda
levande personen
på vårt jordklot

jag tar en morot
och en cigarett
en beta-blockerare
och en cipralex

mmm, smaskens

drar otåligt
upp min kofot
och bryter mig in i skyddsrummet

sätter mig där
och myser
mår dåligt

så dåligt

för jag vill ju må dåligt
det ska synas att jag inte sovit
att jag har gråtit

'näe, jag är bara trött'
'jag har hackat lök'
'det är nån som har dött'
'det regnade och jag blev blöt'

för sanningen skulle ingen orka höra

när man är på botten
är man just på botten
toppen hägrar
hoppet

dualistiskt

och fallet blir inte
så värst överdrivet
inte så värst ödesdigert
när det kommer
om det
kommer
det kommer
jag lovar

men det finns bara en väg härifrån
och det är uppåt

uppåt, uppåt, uppåt
alla vill ju uppåt!

inte jag
det där har undgått
mig

jag stålsätter mig här nere
i djupet
vid slutet
slipper se ljuset

sitter ihopkrupen
i fosterställning
i hörnet
pressar huvet
och skakar
naken

hatar
saknar
saker

men är vaken
och medveten
om att jag vill vara kvar

just här

för det här
är mitt hem

jag vill ha ångest
kunna skriva klagosånger

vill se på världen
destruktivt

jag vill
tro på monstret

under min säng
brits
divan
schäslong

och mitt liv
finns för alltid
i deras arkiv

det är så jag vill ha det
just så

jag lever genom min journal

som en kloak
men det är
så jag trivs

under botten
så lågt man kan tänka sig

det är här jag hör hemma
nästan

ensam

väntar
för här kan allt hända

jag är den sämsta
nu levande mänskan

har den skummaste känslan

i världen
nånsin

så snälla
bara
lämna mig ifred...

låt mig sitta här
och gotta mig
i mitt förbannade
illamående

det är allt
jag
har



det är allt



jag behöver