Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Tilliten växer ej på träd


Orkar du?




Låt mig få följa dig, men var inte säker på att jag låter dig följa mig

Låt mig få röra vid dig, men var inte säker på att du får röra vid mig

Låt mig få andas dig, men var inte säker på att du får andas mig

Låt mig få älska dig, men var inte säker på att du får älska mig


Då kanske


Jag låter dig följa mig

Låter dig röra mig

Låter dig andas mig

Låter dig älska mig



Då kanske jag vågar börja lita på kärleken igen.

Frågan är bara!


Orkar du?






Fri vers av Silverstjärnan
Läst 430 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2009-05-15 08:13



Bookmark and Share

  aol
oj jag skulle gud vilken stor fin berörande dikt
2009-05-25

  devilsangel
Min goa vän, vi är så lika du och jag...här sätter du orden exakt...tack gumman..bokmärker!
2009-05-19

  Glensan
Fy sjutton vad bra skrivet, otroligt bra !!!!

Bokmärker denna om jag får :-)
2009-05-18

  Cadena
Välformulerat som sjutton!
2009-05-17

    ej medlem längre
Mjuk, bedjande och nästan vädjande text. Ja, tillit är inte alltid enkelt och kan vara väldigt svårt att känna, särskilt om den en gång har brutits. Det finns något skirt och skört över den här dikten, ungefär som en blomma som kanske just har börjat växa och ta fart men som behöver mycket tid, värme, kärlek och omsorg för att slå ut i blom. Men vissa saker är verkligen värda att vänta på. Det gäller bara att ha tålamod och låta det ta den tid det tar. Man behöver ju trots allt inte alltid förhasta sig, menar jag.
2009-05-15

  Sturesdotter
Tålamod är inte lätt; men att orka erbjuda ...det är fint nog
2009-05-15
  > Nästa text
< Föregående

Silverstjärnan
Silverstjärnan