poeticafé
jag står nu här vid det röda ljuset
ett stoppljus
ett stoppljus jag har mött här i livet
det lyser inte ens
det är rött eller kanske är det bara helt svart
det vet jag inte
det är ett ljus som aldrig kommer skifta om till grönt
det är ett ljus som har stannat mig här vi livets ändhållplats
men ändå ser jag inget ljus
jag kommer aldrig komma till himlen
det är som ett svart rum runt om mig
ett hålrum, tomrum
som bara är där
kanske finns det duvor därinne också
för det gör det hela ännu värre
jag känner mig helt ensam här
runtomkring mig ser jag dom här gatlyktorna
dom lyser - eller kanske för andra iaf
en vägvisare som visar vägen hem
till ett hem som dom är trygga i, iaf dom flesta
mdom bara lyser här nu & irriterar allas omgivning
människorna på stan skrämmer mig
varje gång jag möter deras blickar känns det som om
som att de vill göra mig illa
som att varje gång jag ser deras axlar & ben på stan
så går dom bara där för att håna mig
som att dom menar att slå till mig med axeln varje gång dom gör det
som att de spanar efter deras offer
& kanske stannar jag vid det här stoppljuset för att hämta andan
efet att jag sprang iväg från allas ögon, axlar & ben
& det är kanske det att du inte finns som skadar mig mest