I träden hänger regndroppar
doftandes av skönhet
Längtansfullt tindrande
blir blå ögon än blåare
Nyanser bildar fenomen
syndigt tydliga
En främlings doft
bryter diskret skärpan,
älskar kaos
Ömt vaggar vinden
oss till pånyttfödelse
Och på samma villkor
vandrar vi tryggt
Havets äkthet
ger modet att söka
Sårbart står mitt ord
och åtrår ditt
Horisonter krossar förflutet
den bräckliga skönheten i avklätt ben
Vem är jag,
främling