Tusen liv har skördats, tusen liv har släckts.
För varje liv krävs vördnad, och för de tankar som de väckt.
Varför får jag leva, när så många andra mött sitt slut?
Kanske är det min plikt att sträva, mot de gärningar vi flytt.
Och betala våra synder för att möta något nytt.
Visa vördnad för varje mor och far
visa vördnad för dem som lever kvar.
Ty de som står ensam kvar i livet förtjänar ro och tröst.
De tusen liv som släckts, brinner än i våra bröst.
Himmelen var så grå men stjärnorna de log.
Men elden visade ingen nåd för liven som den tog.
Så varför får jag leva, när så många andra har gått bort?
Får jag kanske aldrig veta, och aldrig glömma bort.