Du log mot mig.

Kändes naturligt och härligt.

Fick en puss på min vänstra kind.

Du viska i mitt öra.

Ett par varma,

Ömma,

Kärleksord.

Fylldes av längtan och nyfikenhet.

Du fick bråttom.

Sprang snabbt ner för trapporna.

För en sekund kändes allt magiskt.

Det blanka fönstret var på glänt.

Jag slängde en snabb blick på övergångsstället.

Du,

Min alldeles älskade.

Plötsligt.

Allt gick så fort.

Sekund efter sekund gick men kunde inget göra.

Sekund blev till minut.

Ljudet av syrener kom till slut.

Men då var det försent.

Allt jag minns, är dig min kära.

Dagen då du vakna vid min sida.

Dagen då du åt din ostsmörgås.

Dagen då du viskade dina ömma ord i mitt öra.

Dagen då du med ett leende på läpparna sprang ner för trapporna,

I förhoppning om att komma i tid till ditt arbete.

Dagen då jag insåg vad jag kunde ha gjort.




Jag älskade ju dig!