Kvinnan på min trapp.

Hon skrattar inte alltid,

och kastar med håret i solen.

Men när det händer,

rör jag vid hennes skugga.

Fri vers av Maria Natasja
Läst 675 gånger och applåderad av 22 personer
Publicerad 2009-05-22 22:47

Skriv ut
Spara som PDF

malin... Fint, ja jag va minsann tvungen att bokmärka. 2009-12-29

MaryMo vid den som en gång var... vet inte vad du menar med texten, men jag blir ledsen och saknar mig själv... 2009-05-25

micke marin som om någon stod utanför sin egen kropp och såg sig själv kasta med håret... och vill tillbaks... en längtan.. 2009-05-25

Hans w-art Westlund fin. tycker mycket om den. 2009-05-24

torbjörn j. Jag blir rörd av din text. Om det är någon slags självbetraktelse, eller längtans hägring du beskriver, jag vet inte. För mig är det blod och minnen. 2009-05-24

Alstermark Oerhört vackert! Fyra rader som beskriver en hel historia, och som skapar en mängd bilder som man vill sätta in i sitt finaste album. 2009-05-23

W.Riter Ojoj...!!! Så kort, så enkel, så briljant! 2009-05-23

Cosmic Johanna Vackert skuggspel av känslor, comso applåder! 2009-05-23

hawkeye Underbar... 2009-05-23

Lili Samuelsson fullkomligt lysande 2009-05-23