Jag längtar, jag önskar förlösas
från plågan som plågat mig svårt
Min gåva, den måste förslösas,
förringas, föraktas, så hårt

Jag måste befrias min kära
från snaror som snärjer min ro
När du dina läppar ska sära
du grinar, du krossar min tro

Jag höjer mitt svärd, visar eggen
jag blottar mitt bröst mot din blick
Hålögd och tärd, trängd mot väggen
du blundar och väntar mitt stick

Jag fryser och släpper min klinga
jag fryser och känner mig tom
Klockorna klagande ringa
gränsvakten fäller sin bom

Vi famlar och famnar varandra
i gränsland vi ensamma står
Vi ramlar och samlar varandra
och ingen den andra den får

Jag lämnar din sängkant min kära
jag flyr till en annan dag
Min plåga jag alltid får bära
min själ är så stark och så svag