Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Där de bruna bladen faller

Vi åt inte längre tillsammans
vårt avtal var rivet
strött för vinden

I barmhärtighet
spreds min aska i lunden
där de bruna bladen faller

Och det eviga regnet för
mig åter till havet
ur vilket jag reste mig
en gång hoppfull


Fri vers av Gustaf
Läst 610 gånger
Publicerad 2005-09-22 23:44



Bookmark and Share

  kath
ett heligt avtal brutet, spridd aska i lunden ...., en sista måltid, barmhärtigheten, havet .... regnet ... starka symboler som på något vis har funnits i människans symbolvärld i evigheter, när hon försökt beskriva sin situation i förhållande till livet.... när du använder dem här får de sin förlängning in i vår tid .... flätas in i nu utan att de låter stela eller tunga, snyggt

tycker texten är väldigt vacker och ger mig en engenäm och tät läsning

har läst de andra av dina texter och finner samma täta symbolik där, och hur det i texterna öppnas upp mot en inre värld som ses när vi låter livets mystik komma nära, gillas
2005-10-19

  Tony Hermansson
Oerhört berörande och rent skrivet.
Väcker vemods tarmen.

Mycket bra!
/Tony
2005-09-22

    Cronopio
Det här är faktiskt en av de bästa dikter jag läst på poeter.se. En av de bästa dikter jag läst överhuvudtaget. Kanske är det för att den är så vemodig och suggestiv, utan att för den sakens skull ta till billiga effekter. Speciellt den sista strofen berör. Den känns självklar, men inte desto mindre mäktig.
2005-09-22
  > Nästa text
< Föregående

Gustaf
Gustaf