FunderingDu är den enda som vet, att om man låter blicken färdas uppför min rygg, från svankens breda dalgång upp över det smala midjepasset och skulderbladens slättland, finns ett märke bakom ena örat där jag slog mig en gång. Jag svimmade och föll baklänges i badrummet och när du fann mig hade jag blod på läppen och ett jack, ungefär lika stort som en brödsmula, bakom örat. Om du inte funnits hade jag inte varit märkt - för ingen hade vetat om det.
Övriga genrer
av
Attimi
Läst 488 gånger och applåderad av 5 personer Publicerad 2009-05-25 17:44 |
Nästa text
Föregående Attimi |