Skrattar åt mig själv när jag tänker
på hur lite det kan behövas för att
glädjas nuförtiden.

Någon gång per sommar brukar jag
beställa hem en container för brännbart.
Den kom igår.

Jag hade glömt hur underbart det är
att bara gå ut på backen och kasta
allt direkt i containern. Gammalt trasigt.

Tänk om vårdapparaten också kunde
hjälpa mig med min oerhörda yrsel
och mitt illamående. Men det får väl
vara måtta på roligheterna. Jag får
fortsätta lulla omkring och trilla och
slå mig. Så länge inte röntgen visar
på hjärntumör eller blödning, så verkar
ingen bry sig. Kristallsjuka är det inte.....

Får ta mig en tur till containern på
darriga ben. Bara för glädjen. Och för
alla trasiga krukor som äntligen åker ut.