Det kom ett mail: Min död är betydligt överdriven!
Hon är min kollega, mentor och allt vad jag skulle vilja vara. Klok som en jävla kafkabok och modig som Ronja Rövardotter. En propp i hjärnan, sade hennes syster när hon ringde för två dagar sedan. Om chock är ett stort ord så är det i alla fall inte tillräckligt för att beskriva mitt eget patetiska tillstånd som genast infann sig. Vi som hade pratat så mycket om att ta bättre hand om oss, röka mindre, sluta stressa, äta sundare och tänka goda tankar. Jag rökte en hel ask på bara några timmar efter din systers telefonsamtal, jag drack femton glas vin och hade jag haft någon form av knark hemma så hade jag tagit det med. Men detta handlar inte om mig. Denna texten handlar inte om mig. Din propp i hjärnan handlar inte om mig och det är inte synd om mig... alls. Jag vet vad du skulle säga; " Hörredu Helene.. nu få du rycka upp dig och sluta springa runt som en lullande idiot bara för att jag fått en propp!" Och sedan skulle du skratta. Fast du har ju problem med talet för närvarande så det kanske skulle låta så här; "Felene... som är en lullallande idiot och porppen ryckte upp sig!" Idag ringde du mig på väg hem på permission, sedan skickade du ut ett allmail till alla i företaget... båda var svåra att förstå. Det här är allvar. Du är sjuk min vän. Och för att lindra smärtan säger den psykotiska chefen; "Jo, du förstår hon hade så många privata problem så..." Och sover han bättre då när allt handlar om privatlivet och never ever om den fruktansvärda stressiga arbetssituationen? Hur vi arbetar dag och natt, räddar hans lilla bleka as så att företaget ska kunna rulla vidare. Men detta handlar inte om honom. Denna texten handlar inte om honom. Din propp i hjärnan handlar inte om honom och och det är inte synd om honom, alls. Jag vet vad du skulle säga; " Det jävla aset vem fan tror han att han är!" För du är en Ronja och räds inget och ingen, inget och ingen... Men jag är rädd förstår du, jag är rädd att du ska dö och att jag inte gjorde något för att förhindra det men... det här handlar inte om mig, honom eller henne. Det här min vän, är en text om val. De val vi aldrig gjort men kanske borde, de val vi gör men kanske borde avstå.
30/6 är min sista dag
och jag ser med ödmjukhet inget arbete
Mänsklig arbetsgivare sökes!
Övriga genrer
av
~Hope~
Läst 597 gånger och applåderad av 19 personer Publicerad 2009-05-31 16:53
|
Nästa text
Föregående ~Hope~
Senast publicerade
Älskling, du döptes efter en stjärna Flyg min älskling, flyg... Sjung om min dotters lyckliga dar´!!! Plastic baby!!! *Dagens sanning!!* Den sitter; inte här och inte där... men här! Ja! Där satt den! Eller?? Kallbadhuset... och hur jobbar man på dålig självkänsla? Men jag har alltså inget emot rika människor... Se alla |