söndag 31 juni

Hejsan, Cisolia! Sitter nu med skulderbladen mot spegeln. Skriver i min urgamla dagbok. Jag fann den till sist, instoppad i en bland alla de andra böckerna. Vilken det var berättar jag inte - du skulle bara ana!



söndag 32 juni

Springer omkring i rummet och låtsas jag är här. Varenda vrå är någon av mina kroppsdelar. Från varteviga jäkla skivomslag, Cisolia, spanar dina blickar mot mig. Kan inte välja. Jag vill klättra fram till fönstret för att hitta frid. Men då kommer jag bli så himla inspirerad, omedelbart söka skriva färdigt uppsatsen, och det orkar jag inte nu. Hörde en ljusgrön gråsparv i gryningen. Fick god lust att dricka dess klara lilla bjällerkvitter!! Insåg, Cisolia, att sången finns på två sidor samtidigt - utanför rutan hos fågeln, och här innanför hos mig.



söndag 33 juni

Senare inatt dyker du på nytt ned genom dina hörselgångar. Det susar och stormar, Cisolia, så starkt så att hela kroppen måste sprängas. Ändå bromsar navelsträngen det oändliga fallet. När sinusvågen till din förvåning vänds, så slungas vi upp i rymdsfärerna. Mina lättaste lyckorus är din tyngsta drog. Den elektriska harpan slutar gång på gång spela mitt i våran älsklingssång. Strängarna har trasslat sig alldeles förfärligt. Samma visa med kassettbandet förstås! Sången, Cisolia, kommer aldrig någonsin att kunna spela sig igen....... Hon ligger i sin säng och sussar, medan hon svävar omkring utanför sitt fönster. På varenda våning i huset ligger din kropp förlamad, men det ser du inte nu.



söndag 34 juni

Idag såg jag en riktig människa. Hon stod i ett gapande fönster på andra sidan gatan. Bakom henne ringlade sig Zapple Peeple's musik i svart sirap. Plötsligt mötte hon min blick. Hon tänkte: ÄR ENSAM I HELA UNIVERSUM - skall aldrig mera inbilla mig någon vill ha en relation med mig!! Men jag visste, Cisolia, att hon inte var alldeles ensam. Hade hon varit det så hade hon aldrig ens kunnat uppleva det så. Dessutom hade jag stått just där, i hennes lägenhet, och glott ut. Måste ha varit ögonblicket före jag dog.



söndag 35 juni

Hinner inte med det här livet längre. Får ta nästa liv istället...



söndag 36 juni

Sommarungarna susar omkring nere vid båtarna. Jag känner för lite färg nu. Dricker akvarell ikväll. Målar människoansikten som jag någonsin mött. Besynnerligt, Cisolia, för ju fler jag målar desto mer liknar de varann!! Måste vara en glömd lekkamrat jag letar efter. Eller så beror det bara på att jag hållit muggen odiskad under alla dessa år....... Sitter alltjämt i min cell och ritar självporträtt. Somliga föreställer din mun, andra dina ögon. En gång i tiden, när tidevarven inte var lika självbespeglande, då tecknade jag den här våningen, dess väggar och gluggar. Jag ritade, Cisolia, porten där jag trädde in. Så småningom bleknade dörrkarmarna bort. Snart hade jag glömt vem du är.



söndag 37 juni

Godermorgon, Gudmar! Är det DU som sänder brev hela nätterna till Cisolias skrivmaskin?! Har just fått ett helt vitt. Hur ska jag veta nu vad du har skrivit?!



Djupt därnere liknar staden sjuhundra skepp, vars miljoner master har trasslat in sig i snurriga solstrålar. Jag försöker minnas, Cisolia, att det är ett helt fartyg. De tusen husen är en och samma stad. Från maskinrummet klättrar Gudmar upp och slår ett slag om mitt sjösjuka hjärta. Hur klarar han av att hålla styr på varenda marionett på en och samma gång!?



söndag 38 juni

Det inte alls som du tror, Gudmar. Du inbillar dig att du har byggt en saga, vari Cisolia ifråga har huvudrollen. I själva verket är det damen, alltså jag, som har överlåtit ansvaret till din fria fantasi. Du får komma på allt vad du förmår om mig. Men det är jag, Cisolia, som skriver. Jag är fri. Och hon silar enbart igenom sådant som jag redan vet kommer inspirera dig. Lek nu med din marionettdocka! Har ju gett dig trådarna så du kan styra mig.



söndag 39 juni

Innan jag hinner misstänka mig har jag tagit hissen ner till gatuplanet. Det är första gången i historien, Cisolia, som jag hittar ut från det här huset. Har aldrig i hela i mitt liv lämnat lägenheten.



fridag 40 juni

När solen har lyckats dränka varenda folktomma gata kilar du in hos fröken frisören. Där sitter människorna och väntar. På tronen, Cisolia, sitter en mysteriös man och får sina mustascher ombesörjda. Du slår dig ned med dina nyfikna klor på kungens kloka hjässa och undrar varför världen överhuvudtaget finns. Därunder mumlar mustaschen att det gör den, Cisolia, därför att du ideligen frågar om det. För varje gång du riktar tanken på existensen så förstärks existensen. Då rotas allting allt djupare fast i sig självt - alla levande spår går upp i sig själva. Frisörskan flikar in att det skulle vara skönt med lite gruppsex just nu?! Hennes saxar klipper i luften likt blinkningar. Ingen skrattar - ingen svarar.



fridag 41 juni

Strax före stängningsdags gör jag äntligen ett biblioteksbesök. Emellertid är det försent. Boken jag skall återlämna existerar tydligen inte längre. Den förbryllade bibliotekarien förmår omöjligen finna volymen, hur hon än trycker, nej, inte någonstans i hela systemet. Däremot minns hon historien hemskt väl ifrån sin egen ungdom, menar människan, medan hon snor sina beniga fingrar kring pärlhalsbandet över polokragen. Det är sant, Cisolia, det har ju tagit mig några år att bli färdig med alla dessa stycken. Pärmen blänker tungt i en dammig solstråle: DEN OSALTADE JESUS - Religionspsykosofiska essäer av Susanna Skulderblad. Bär med mig berättelsen ut på gatan igen. Kanske är jag trots allt ej klar med denna skriften ännu.......



fridag 42 juni

Samma förmiddag hälsar du på hos farbror doktorn. Du har inte varit där sedan du var fyra år. I sin alltför kritvita rock ler doktorn likt en präst ifrån självaste solen, närmast omänskligt frisk. Eller ÄR han trots allt såhär glad?! Du tvingas erkänna, Cisolia, att du ingalunda hittar något att vara rädd för ändå. Dock behöver dina öron rensas från lock, ja, befrias från alla musikaliska skuggor som silat in sig här under tidernas tusen varv. Klangerna har klibbat fast i dina fantasier, svullnat till hela huskomplex, som aldrig förmått ta sig ut igen. Du får en dos inspelad tystnad att bearbeta med.



fridag 43 juni

I eftermiddags besökte du minsann ett konstmuséum. Du irrade fort förbi hundratals salar av mästerverk, tills du, Cisolia, blev ståendes som ett timglas. Det var framför den enorma duken av Mirsha Gualle. Fotstegen ekade ett och ett i minuten genom salarna, medan du gled in och ut ur målningen. Ur den mystiska dörren där flög till slut Gudmar ut. Han började pensla små elefanter på dina ögonlock. Och rita en ofantlig trollslända över ditt hjärta!



fridag 44 juni

I antikvariatets skyltfönster får du plötsligt syn på universums första, och längsta, skrift. Du iakttar mitt ansikte, Cisolia, på bokens omslag. Därinnanför vandrar en sjöfarare till fots - ända till andra sidan livet. Genom stupande gränder av stenblock och spetsiga klockklanger klättrar han. Skär sina fötter med sitt hjärtas hårda kärlek gör han. Bakom en träpersienn blickar ett par blommor fram. Det är våra ögon, Cisolia. Varför vill du inte se Gudmar helt och hållet som han är?!



fridag 45 juni

Varför måste jag skriva allt det här?! Står åter vid fönstret i mitt rum. Försöker hitta på hur världen hänger ihop. Skulle vara så spännande, Cisolia, om du ville berätta något istället!