Han lever i den heliga tillgivenhetens frid och
viskar ömt till sin älskade i själen smala barriärer
han omfamnar henne i sin kärleks ädla tröst
han hälsar henne med sina älskande ögon
när de i kärlek vänder sina blickar till varandra
han kysser henne passionerat med sin gudomliga mun
du är lycklig, mer än lycklig
i denna den ärofyllaste av timmar
timmar under lenaste silke, bara du och han
han smeker henne på kärlekens bädd
när hon sedan blir riktigt intim med honom
stiger hon till salighetens
höjder och till den mest intensivaste njutningen
O, älskade Själ, låt dig bli älskad och håll
dig inte så våldsamt på avstånd
vart du nu än finns.../