Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
http://www.youtube.com/watch?v=G4g1LJWgFAI


Zinkensdamm (Ett Stenkast)


fem myror
är inte alltid


det börjar så okomplicerat. strax innan bortomrött hänger våta kvinnobröst utanför köksfönstret. just där innan. när kaffet ångat klart. den första koppen. uppvaknandet. när varken önskan, strävan eller magbränning får råda. bara intet. eller jaget. att vakna så varje morgon är något jag borde dyrka. kanske smälta ner och gjuta en ikon av. och det gör jag också. imorgon.


'please don't worry
when i wake up
i'll be something new'


sedan hasten. de spinkiga benen som pinnar på. mellan sjöarna. hägrarna häckar längre för varje år. de blev ett lokalt fenomen. just där. där temperaturskillnaden är magiskt sjunken. som om den strävar fryspunkt för fort, blir trött och vägrar spridning. det är något i marken. något i vattnet. det bara är så. att fasta, frosta, fostras. i alla stenkastande gudars grundvatten. det bara är så.


och så till hasten igen. andfådd uppför backen. näckrosens baksida. filmstaden. och det gamla blev det nya. bergman var här. det syns inte längre. komplex komplex. i en vågskål lyfter det gamla. det är något med distans. något om att det som en gång var. just måste få pulvriseras, ses en sista gång i en vändning. eller bli ett museum. ståtligt obesökt, men finansierat till tänderna.


jag skulle ge vad som helst
för att få leva mitt liv precis så

som jag lever det


öppna ögon är hårdvaluta. här och överallt. köp marken och min bottenbrunn för ett par solglasögon. idag skiner solen. varför inte imorgon också?! så enkelt är livet. ja, vissa liv. som att hamsterhjulet äger en alldeles för stor area. så stor att man inte märker rundgång. ett benbrott mellan ekrar på sin höjd. och alla får vi vatten. så rufsa tufsa, kom igen. vi ska åt samma håll. fram och tillbaka.


rulltrappan ner i det svala. stockholms tunnlar. den bär åter en nyfödd. som att jag inte vet var jag är på väg. märkligt hur en drömmare kan förneka konsekvens. stärka sin krage och tro att den är vingar. möjligtvis brinnande. för det håller inte i sig längre än till kvinnan, och mötet i sätet snett över. hon speglar sig i det svarta glaset. jag, jag bara är. allt det jag inte är för en stund, men det jag tror på. jag har aldrig varit det jag lämnat. mina spår är annans. en blick är en blick, men den smeker alltid. fjäderlätt längs torso. får hår att resa. sig och iväg. ytan kan inte skada, så länge jag inte bär solglasögon. billiga metaforer är danskt kött. svin.


hornsgatan/ringvägen. en uppgång och tusen serveringstillstånd. ja, i alla fall om man följer alla fall. de människor som vingelsuddar med blicken i ett gatumöte. vi ses igen. snart. om några år. då är det du som är levande scharlakansnöjd, och jag som ber dig om växel. fem myror är fler. i längden.


sveriges minsta. ja, vi är det. kanske är det därför vi alla är. en aning mer tillsammans. du varma långa man, med noppade ögonbryn och kinkyfasoner. och du stressade familjekvinna med annan musiksmak. ni är bastubad., en bräda ut mot vågen. och jag skiner upp och slocknar. i ögats varje nyvätande.


det är något speciellt med bakgården. innergården mellan brännkyrkagatan och avgasernas horn. men det får vänta. att vara lojal är inte ett val. och en rast, cigg och tankar om bilders tankar ger en mer än en chans.


jag servar över tusen människor på en dag. människor som lyser, svamlar, provar hattar och är allmänt fria i rollen som fria. men också människor som glömt något. något längst där bakom åren. de som inte riktigt orkar le, mer än åt andra hållet. för det kan man se ibland. att det ville vara ett leende.


många säger att vi gör något gott. att det är välgörenhet. så varför ler jag då och håller med, när jag ler ännu större därför att min lön har vuxit sig ohövlig med några extra kronor per timme. det är inte välgörenhet. vi som står bakom linjen, men i främsta ledet, gör ingenting. just ingenting mer, än att tjäna pengar på en god sak. ett rymdhål att vila i när sedlar prasslar. men vi är bland de fattiga. alltid något. och även studenter måste äta, raka, mata, slänga.


att ge är vackert. men jag sätter alltid tacket i halsen, när damen i hatten, preciserar, prioriterar. vårdar sin givmildhet. räknar, berättar. garderar sin ofullständighet. sedan finns det de som smyger in. utan ett ljud och som på små jesussandaler ger, med hela hjärtat på en sekund. jag hinner aldrig tacka dessa verk . för tacka gör man. ibland maskinellt. ibland lyser saven längs träden, mitt på hornsgatan. fastän där inte finns några träd. än. livet är ljuvligt. när det är ljuvligt.


kontrasternas paradis. eller ett klassamhälle i miniatyr på tre små våningar. han som drabbats. det är han med kvinnan som hängt med och drabbats, hon också, därutöver. han ler och betalar gladeligen en tjuga extra. därför att han vet. därför att han vet. sedan han som hänvisar till city och gamla stan. påpekar att köer är köer och fasoner är fasoner. han prutar, fastän han säkert äger halva manhattan. eller åtminstone en gräsplätt i täby. jag äger också fördomar.


är jag platsbetonad? det måste vara så. därför att städer byggs vid vattenvägar, och strömmar för. en sång är ett hörn mellan två gator. en kyss är en sjö. ni, ni är inte så mycket längre. inte mer än något vackert på håll. ni, alla ni som spenderade en tid inne i mig, blir ett du. ett samlat redskap för en pojke att bli man. någon gång ska han bli. ni är moln på himlar jag fallerat. kanske himlar utan moln. det var det här med billiga metaforer. jag ser er klarare så. det här med distans igen. en ensam varg kan svälta sig mätt. jag vet inte ens vem du är, men jag vet att jag älskar att längta efter dig. vem du nu är. kanske är skiftningar mitt rätta jag.


fem myror är fler. ja, vi är fler. jag vill älska med dig. vandra dina vader upp. sedan stanna. och så fortsätta. bli fler, leva på riktigt. precis som jag gör nu. fastän bara lite mer.









Övriga genrer av Pah
Läst 809 gånger och applåderad av 27 personer
Publicerad 2009-06-02 23:06



Bookmark and Share


  dead_prez
fantastiskt text, och jag gillar att du skippat versaler, fegt? nej verkligen inte, tycker att det gör texten, ehm, typ lite mer fragil.
2009-07-13

  AnnaMariaS
Tonen är rökig och berättarrösten är ömsom raspig, en antydan av Tom Waits och ömsom ungdomligt klar. Meningarna börjar och slutar lite som de vill och ter sig stundvis som lågmäld jazz, lågmäld och tillbakalutad.
2009-06-12

    Melona
jag tänker på att leva, leva fri, lycklig, har hört på stan av vissa att den inte existerar, men jag vet att den gör det, som små fragment; en kyss är en sjö, en människas berusning av att handla och göra det välgörande, nåja... fri; levande och hur gör man det, vilka element möter vi i andra och oss själva, någonstans i din text får jag ont, ja, rent fysiskt och själsligt med,
för du träffar mig i ett igenkännande, kanske i stenkastet, eller där vid näckrosen och sjön, jag bär sjöar som små kärlekar inuti mig, jag vet, min kommentar är rent egoistisk och handlar mer om mig än om din text, men fan, jag vet att du förstår, hur ord med makt kan få en att känna, egoism, jag, jag.
det är inte alla man vågar dela med sig av och till

men jag blir så rörd och tagen
särskilt här:

"jag skulle ge vad som helst
för att få leva mitt liv precis så

som jag lever det"

för jag vet, tror jag iallafall, hur det kan kännas.
att inte göra det - och att göra det!
så fan, pahbahhah - fortsätt så, lev
som du lever.

ingen gör det bättre
nämligen, det där kan man vitsa till och analysera enligt principer och tankegångar om jaget, livet att du på intet annat vis kan leva ditt liv, men det är ju inte så du menar...

hursom;

"att ge är vackert. men jag sätter alltid tacket i halsen, när damen i hatten, preciserar, prioriterar. vårdar sin givmildhet. räknar, berättar. garderar sin ofullständighet. sedan finns det de som smyger in. utan ett ljud och som på små jesussandaler ger, med hela hjärtat på en sekund. jag hinner aldrig tacka dessa verk . för tacka gör man. ibland maskinellt. ibland lyser saven längs träden, mitt på hornsgatan. fastän där inte finns några träd. än. livet är ljuvligt. när det är ljuvligt."

jo, rörande berörande.
fint och allvarligt
precis som livet

och du,
jag kan återkomma till denna din text
hur många gånger som helst
du skriver fantastiskt jävla skitbra
och din stil, din grafik funkar finfint,
lättläst med pauseringar, upprepningar och betoningar

uppskattar
ditt skrivande

och sedan då slutet, en dikt i sig

"är jag platsbetonad? det måste vara så. därför att städer byggs vid vattenvägar, och strömmar för. en sång är ett hörn mellan två gator. en kyss är en sjö. ni, ni är inte så mycket längre. inte mer än något vackert på håll. ni, alla ni som spenderade en tid inne i mig, blir ett du. ett samlat redskap för en pojke att bli man. någon gång ska han bli. ni är moln på himlar jag fallerat. kanske himlar utan moln. det var det här med billiga metaforer. jag ser er klarare så. det här med distans igen. en ensam varg kan svälta sig mätt. jag vet inte ens vem du är, men jag vet att jag älskar att längta efter dig. vem du nu är. kanske är skiftningar mitt rätta jag."


tack, respekt och givande!
2009-06-04

  Svartsilver
jag tycker inte det är svårt att läsa sig igenom. jag tycker om språket och punkterna, därför att det är charmigt och en alldeles egen stil. konstpauser, liksom.

men å andra sidan betyder det ju inte att ni ej få ha era åsikter.
2009-06-03

  emeliie
existens, bra!
2009-06-03

  mayhem and order
"en ensam varg kan svälta sig mätt. "
- jag tror kanske att det fäster här, i alla de sekunder människor lämnar i mig. i dessa ord. punkt.

(vet du, det är en god sak, en fin sak, alla ska tjäna pengar ändå och vore vi utan monetärt system så vore vi utan religion. tänk vilken vacker värld vi kunde skapat då. )

"kanske är skiftningar mitt rätta jag."

det finns en trygghet i att det enda bestående är förändringen. vi är så många fast en, så endast en fast så många och vi får om vi kan, om vi tillåter oss vara precis så många olika delar av oss som människor vi möter varje dag. de öppna ögonen, de fria blickarna och de utan skuld för visst är det skuld i att le inåt....
....

....du samlar så mycket, ett liv, en reflektion och viktigast in my point of view, en acceptans kanske för att det får vara som, det är fast med möjlighet, sannolik förändring.

..........sweet you, klara ögon och du har strålande ord........
2009-06-02

  Svartsilver
jättefint skrivet och du har då utvecklat skrivandets konst.
märks att du pluggat;)
2009-06-02

  Ex¤animo
Sitter här och gapar igen....OOO liksom... Det är som att stå på flera ställen samtidigt, på en jordglob... Dina texter innehåller så mycket av allt, närhet, hjärta och distans, allt på samma gång... Det var nog något med din ankomst...den där stående...det måste vara det.
2009-06-02
  > Nästa text
< Föregående

Pah
Pah