Vinden sveper förbi, som ett hand att hålla. Den försvinner, och kvar står jag. En fågel sveper förbi, i nytt hopp om att den ska ta emot mig, men den kvittrar och flyger vidare till sitt näste. En ny vind griper tag i mig, och jag faller nu fortare mot marken. När jag nuddar marken, landar jag mjukt. Tusentals vänner som har byggt ett täcke av löv. Där landar jag, och där stannar jag.