håller det tunga täcket av någon annans ogråtna gråt
precis nedanför hakan
ibland nedanför bröstet
ibland nedanför magen

sparkar någon gång av mig det där unkna, fläckiga
men låter tyst någon dra upp det till halsen igen

som en förlamad


jag ÄR liv
men en annan människa får utan problem
dra ett tungt jävla dammigt täcke ända upp till halsen på mig
gång på gång på gång