Med små små steg i den stora natten
så dansar den lilla älvan
möter mull under tårna
blad mot sin kind
och dagg mot sina bara bröst

med tårar som rinner och fingrar som ber
monument över förlorad kärlek
förvirrar hon sig i en sällsam labyrint

små små andetag, hon flämtar efter luft
i det mentala vattnet som kväver henne
när livet nalkas med stora steg
och hon inte kan luta sig mot skolans väggar
stryker paniken hennes ben likt en katt

den vackra älva som en gång var
är inte längre oskuldsfull
livet hennes oskuld sakta fräter

spring bara spring, men gör det med glädje
man kan ändå inte springa från det onda
lev ditt liv med den oförställda glädjen
så kommer kanske kanske
den lilla älvan tillbaka.

@Jonas Månsson