Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

ROSOR AV GLAS

Inuti min undermedvetna fångvårdsanstalt
var jag i besittning av min egen koloni.
Jag var min alldeles egna ledargestalt
och befolkade mitt territorium av anarki.

Fängslad och fostrad av mitt egna fantasifoster
så lärde jag mig vad livet egentligen innebär.
Jag skapade mig ett inbillat och verkligt missfoster
som aldrig gör detsamma som han lär.

Jag sökte efter sanning om vem jag verkligen var
utan att mötas av något motstånd.
De bara väntade tills jag var myndig och straffbar
mental vård överstiger mitt förstånd.

Så långt där inne i hjärnans mysterium
försökte jag att bryta mig loss.
Men det är så svårt att lämna sitt imperium
då det är för tryggheten man slåss.

Men jag gav mig fan på att jag skulle lyckas fly
från fängelset som tagit hjärtan i förfogande.
Jag vill inte att de ska minnas mig med sådan avsky
då säger jag upp mitt livs ägande.

Jag kravlade mig ut genom gångar av muskulatur
kröp genom tankens vansinniga lekamen.
Tillslut kom jag fram till änden av min bur
måtte jag ha lyckats inom den tickande tidsramen.

Precis när jag var framme och skulle ta mig ut
så såg jag ett par svarta rosor i en vas.
Jag snubblade till och visste att det var slut
de krossades mot marken ty rosorna var av glas.

Fångvaktarna tog mig återigen.

@Jonas Månsson




Fri vers av CRAIDLARN
Läst 513 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2009-06-09 18:55



Bookmark and Share


  Michaela Dutius
Man måste söka länge och i dunkla regioner ibland- för att hitta sig själv
2010-02-10

  Mr Lindemann VIP
Inte illa skrivet alls om problematiken att hitta sin egen väg i dagen "motorvägssamhälle"
2009-09-07

  Suzy med punkterna
Strålande poesi i mina ögon!
2009-06-09
  > Nästa text
< Föregående

CRAIDLARN
CRAIDLARN