Jag väntade på Arlanda, vid dess port
och när jag såg dig jag sprang mot dig så fort

Men du tog mina händer sa:
"Jag är ledsen! Det kan aldrig bli du och ja!"

Då vände du dig om och från mig försvann,
och jag undrar vem som mig övervann

Jag vände bort när jag såg din i hans famn
och jag hörde hur han uttalde ditt namn

Kastade iväg en sak, det lande med ett kling
Bara så du vet var det din ring

Nu ska du veta en sak, min kära
att jag den sorg för alltid kommer bära!




Var inte rädda att kommentera, min vän skulle uppskatta det!