Den långa (eller korta) vandringen i livet
tar slut en dag.
Det är då själen (anden) befriar sig från
kroppen och återvänder till den
dimension som själen kommer från.
Det finns ingen död däremellan.
Så förblir det.
Ett liv som går och kommer, samma liv
vi går in i samma liv som anden lever
i just då.
Det är en ändlös resa som din själ
företar sig.
Så vi kommer alltid igenom den
yttersta grinden tillbaka till livet igen.
Med vår själ som ett slags ankare.
Vad skulle det vara för mening annars.