En gammal man sitter på en bänk
och plirar mot mig när jag går förbi

Jag ser hans slarviga och slitna klädsel
Han är ovårdad och inte särskilt ren

Någon tand finns det visst kvar i
hans halvöppna leende mun
Hans händer är knotiga och de darrar lite

Jag tänker att han egentligen är en
otroligt fin gammal man
Han är riktigt vacker med alla sina rynkor
och sitt kritvita rufsiga hår som
sticker ut under kanten på kepsen

Han är bra mycket äldre än
vad de flesta av oss kommer att bli

Jag har lust att gå fram och ge honom
en jätte stor kram
men jag vill inte riskera att han blir totalt chockad
eller rädd så jag låter förstås bli att göra det

Jag ler tillbaka mot honom
vinkar och sen knallar jag vidare
mot mitt tänkta mål

Denna mycket vackra och
gamla man har jag inte sett fler gånger
men nästan varje gång jag går förbi bänken
så sänder jag honom en tanke