sommaren var så varm då
det där året
det tyckte du också
det vet jag
du berättade det för mig


gräset var grönt runt husen
människorna badade
precis som alla andra somrar
ingenting var egentligen
annorlunda


de unga benen
så hastigt trötta
det nya livet
så matta var stegen


hösten var så kylig då
det där året
det tyckte du också
det vet jag
för jag såg det på dig



löven var gula i träden
människorna klagade
precis som alla andra höstar
ingenting var
som det inte varit innan



i tankarna rusar benen
över gräset och ängarna
en sommar
då du var barn


vintern kommer alltid tillbaka
kall mörk ensam
kanske lyser stjärnorna
i en liten flickas tak



grå är färgen av ett uteblivet andetag
grå är dagen en kall vinterdag
var inte rädd för mörkret
det kan aldrig ta dig
det berättade du för mig


man är alltid ensam egentligen
bara mer eller mindre omgiven
det vet både du och jag


i taket lyser stjärnorna
i en liten flickas rum
i mörkret minns hon

allting som var
och allt som fick bero
hon minns
ett sista andetag




i tankarna rusar benen
över gräset och ängarna
ingenting var annorlunda
sommaren som då


du behöver inte minnas
färgen av döden men
du berättade det för mig
den färgen den är grå