Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

sommaren som då


sommaren var så varm då
det där året
det tyckte du också
det vet jag
du berättade det för mig


gräset var grönt runt husen
människorna badade
precis som alla andra somrar
ingenting var egentligen
annorlunda


de unga benen
så hastigt trötta
det nya livet
så matta var stegen


hösten var så kylig då
det där året
det tyckte du också
det vet jag
för jag såg det på dig



löven var gula i träden
människorna klagade
precis som alla andra höstar
ingenting var
som det inte varit innan



i tankarna rusar benen
över gräset och ängarna
en sommar
då du var barn


vintern kommer alltid tillbaka
kall mörk ensam
kanske lyser stjärnorna
i en liten flickas tak



grå är färgen av ett uteblivet andetag
grå är dagen en kall vinterdag
var inte rädd för mörkret
det kan aldrig ta dig
det berättade du för mig


man är alltid ensam egentligen
bara mer eller mindre omgiven
det vet både du och jag


i taket lyser stjärnorna
i en liten flickas rum
i mörkret minns hon

allting som var
och allt som fick bero
hon minns
ett sista andetag




i tankarna rusar benen
över gräset och ängarna
ingenting var annorlunda
sommaren som då


du behöver inte minnas
färgen av döden men
du berättade det för mig
den färgen den är grå

























Fri vers av Elin Katten Lo VIP
Läst 539 gånger och applåderad av 18 personer
Publicerad 2009-06-15 20:00



Bookmark and Share


  August L S
Jag har läst flera gånger nu och försökt säga något givande. Men det är svårt, jag flyter in för egna tankar. Jag tror jag relaterar till för mycket i texten. Och det är bra av dig, antar jag. Då är dikten större än sin omedelbara kontext.

En sommar då egentligen allt var sig likt, en kall höst och en ensam vinter. Och döden.

Dikten känns som att den har ganska strama tyglar. Jag tror det kan vara bra för det du vill berätta. Man tappar aldrig bort sig utan det känns som ett skeende, ett minne. Och det blir väldigt fint med duet. Jag får en varm känsla av det.

Och däri finns också sorgen. Lika ofrånkomligt som vintern kommer döden, och alla är vi mer eller mindre utlämnade till ensamhet.
2009-06-18

  Teresia Ridell
Vemodigt, skönläst o vackert !
En text som ger många känslor.
2009-06-16

  Anna Tengwall
"man är alltid ensam egentligen
bara mer eller mindre omgiven" - klockrent!
2009-06-15

  berxper
Först läste jag: "man är aldrig ensam egenligen"... och tänkte: så är det nog. Sen såg jag att det stod "alltid"...och visst fasen är det så! Det gäller väl att omge sig med extra mycket värme och trygghet...men det kan gå fort att tappa det också.
Din text är vemodig - livets upprepning, rundgång, där inget egentligen är eller blir annorlunda. Ganska så grått. Men dikten är kanonbra!
2009-06-15

  katt.inc
"man är alltid ensam egentligen
bara mer eller mindre omgiven"

Man vet aldrig vad som ska hända i ens liv, i framtiden och det är sådan tur för hur ska man annars orka. Din dikt är så fin med speglingar från förr och en flicka som tänker tillbaka på allt som varit.
2009-06-15

  dead_prez
blev väldigt vemodig. mycket vackert.
2009-06-15

    ej medlem längre
Behöver kanske inte säga att det här är det bästa du skrivit på ett tag ...
2009-06-15

    Herr Ångest
Wow, snyggt!

En text som flyter och med upprepningar som blir o mer suggestiva, blandat med sköna (miljö)beskrivningar av en ljuvlig sommar som blir disig höst och slutligen ofrånkomlig död.

Bra!
2009-06-15
  > Nästa text
< Föregående

Elin Katten Lo
Elin Katten Lo VIP