Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Buoreste

Statoil Ersboda.
Jag väntar på min tur.
Då plötsligt:
- Buoreste!

Vänder mej om.
En vanlig man.
Välklädd, välfriserad,
kostym och slips.
Har nog sett honom förr, men var?

- Hej öh, svarar jag förvirrad.

Trevar mej fram...
-Sametingsvalet,
-hur garn ska läggas i skoband,
-den svenska skolans förfall,
-fiskevatten då och nu.

Och mannen är följsam, med på noterna.
Lättpratad.
Hjärtlig, trevlig.
Som någon jag dansat med ungefär.

Har vi dansat?
Vet inte.

Men ingen ovän hälsar mej:
- Buoreste!








Fri vers av Lena Nilsson
Läst 582 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2009-06-15 21:33



Bookmark and Share


  Jaseph
Ett stycke livsväg, ett möte. Häftigt!
2009-10-16

  Vind
...du tror inte den har med ålderna att göra, förvirringen? :)

Skämt åsido, "Buoreste!", intressant ord, som jag gärna skulle vilja förstå dess betydelse.
2009-07-28

  aol
så typiskkt fint formulerad livspoesi
2009-07-17

  korpfjäder
...jag blir lite förvirrad då detta ord för mig associeras till ett gammalpersiskt... som kan ha med en aning udda böjelser att göra... nåja, textens igenkänningsfaktor är hög och mötet skönt - välskrivet och så är det roligt att du är här igen!
2009-06-16

  glittertindra
så typiskt... var har jag träffat människan förut???? funderar, funderar, funderar.... men alltid trevligt att prata :)
2009-06-15

  Peter Matsa
Hmmmm..?
2009-06-15
  > Nästa text
< Föregående

Lena Nilsson