Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Det som försvann...


Förklara smärtan, såret...
det jag inte vill minnas,
som ni andra av mitt blod döljer,
tabubelagt, hysch, hysch...

Mardrömmarna som barn,
det svarta, skräcken och osynligheten.
Litenheten och intigheten...

Var det med flit?

Idag försöker jag hitta
det som försvann av mig...
Bland snåriga skogar
och isiga snöklädda vidder
inom min i hopsnörda kropp.

Men nu vet jag
att jag äger fröet inom mig,
det finns och det växer
och det är bara mitt...

Det ni döljde för mig...


(C) Klio




Fri vers av klio
Läst 392 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2009-06-17 21:03



Bookmark and Share


  Miss Mod
Fint, klio! och det är bara Ditt, stark känsla.
2009-06-17
  > Nästa text
< Föregående

klio
klio