Hör döda kvistars skrik eka högt
när dina steg bryter dem hänsynslöst
Bländas av de kritvita stammarna
som spöklikt lyser upp din stig
Lyssna till kvittret från fågelskuggorna
som ekar från ruttna övergivna bon

Se hur den vissna mossan blir till stoft
när du kliver igenom dess gravplats
Känn vinden som tystnade för länge sedan
fläkta mot ditt kalla ansikte
Hör surret från myggorna som inte finns
och känn sticken mot din hud när de landar

Känn doften av vildblommorna som växte där
och smaken av vilda bärsjälar mot dina läppar
Hör stegen av snabbt ilande tassar
som ekon kring din ensamma gestalt
Om stigen leder dig vilse,
stanna aldrig upp i den vita skogen