Hon ströp mig med vassa naglar
och jag tillät det hända

Hon älskade med mig alldeles för hårt
släppte mig aldrig ur det hårda grepp
och jag kände hur hon behövde det

Hon tryckte sin sammanbitna mun intill mitt öra
väste att jag aldrig fick lämna henne
för hon behövde mig, och ingen annan
och jag trodde henne

Hennes mordiska svarta ögon borrade sig in i mina
sade mig att jag skulle dö om jag lämnade henne
samtidigt som hon inte krävde någonting av mig
men tog slut på all mitt syre
och jag var aldrig tillräcklig


Under tiden hon ströp mig
insåg jag att det inte var rätt
Jag försökte ge allt, hon tog det
men det var ändå aldrig tillräckligt

och relationen dog i takt med min egen död
(det var mitt fel)