Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Frånvarande

frånvarande,
hör hur solen gnider sig mot mina fötter
och täcket kramar min bröstkorg
som en tvångströja och rynkar vecken
i strålmönster, rynkar pannan i
en frånvarande blick och solen
spelar i moll längs golvet,
golvet bär tålmodigt upp min obäddade säng
på slitna axlar, axlarna flyger upp
längs min haka och jag andas
mellan mina tänder i en
frånvarande grimasch,
katten spejar i fönstret
och solen stiger för varje blick
medan vi två går två dansande
sekunder närmare döden,
dödens lammunge ligger över
armstödet på min fotölj
och talar lugnt
med spegeln på väggen,
spegeln som hänger mig
varje morgon i ramen och
delar mig frånvarande
i mindre bitar.




Fri vers av Sofiapoema
Läst 791 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2009-06-20 20:31



Bookmark and Share


  meeeww
åhhh!! shit. detta är kanske din bästa hittills.
2009-06-23

  rundgångbalansochgungning
sköna rader
2009-06-20
  > Nästa text
< Föregående

Sofiapoema
Sofiapoema