Allt du rört sliter jag av mig och jag ser att det är bara en vanlig hög av kläder vid mina fötter. Kläder du rört vid. Känslan i mig är ändå densamma och jag inser att jag kan inte slita ut alla mina organ, inte tömma mig själv på blod och inte slita av mig min hud för du rörde hela mig och hela jag skälvde. Eller kan jag? Jag skrapar lite på min hud, men det finns ändå ingenting under där som du inte redan sett eller rört vid. Du har hela mig till ditt förfogande om du så bara vill, och det finns ingenting jag kan göra åt det. Det är vad jag hatälskar i smyg, att jag innerst inne är helt och hållet din. Jag hade älskat det om du varit ärlig inatt men nu hatar jag det, vad säger det? Vad säger det om hur sjukt du påverkar mig? Jag hatälskar hela situationen försiktigt i smyg. För ingen utanför ska få veta vad som brinner, sveper och skriker i mig.