det luktar solvarmt instrumentbräde
och mjukt baksäte
när pappa berättar att han ska åka
till Stockholm
på blodfestival


rädslans rovfågelklo
griper tag
om det lilla
känsliga innandömet
och jag önskar att
blodfestivalkvällen aldrig kommer


men kvällen kommer
för tiden stannar aldrig, aldrig
och mamma vet inte att jag sitter
på mitt skrivbord vid fönstret
och väntar
hela vägen mot natt


tills vår gula Folkswagen svänger in
från världen utanför
i den trygga fläcken gatlampsljus på gården
så lyckligt jag skuttar ner
i kalla lakan
så lyckligt lakanen blir varma av
att pappa överlevt
blodfestivalen