Redan medlem?
Logga in
SjälslivRullande rosor längs själens stup, där allt faller ner och gör slut på ingenting och allt, som sedan blir kallt likt ett täcke av snö, återgå till tö, för att sakta övergå, till att dö och återuppstå ett eget liv. Det liv som med en kniv fick en evig död, där nöd är ett krav, oändligt likt hav. Att hava är att få, det som finns förgås. Det som somnat blir väckt och allt är
korrekt.
Fri vers
av
gretagreat
Läst 570 gånger och applåderad av 5 personer Publicerad 2009-06-24 23:11
|
Nästa text
Föregående gretagreat
Senast publicerade
Stilla tårar Kapitel ett Skatt Tårar Stilla, mina tankar Vackra liten Nya slag och andetag Länken Se alla |