I den stilla skärgården
slukade ett lamm ett lejon,
med sina sylvassa tänder
Nedför backen som sträckte sig till evigheten och längre
jagade en katt en hund,
ståendes på händer

Himlen förblödde,
det regnade blod,
blodet från lejonet som lammet åt en gång
Men marken var genomskinligt vit
och den spelade,
den allra ljuvligaste sång

Det var sången
om vaket tillstånd och drömmar,
om verklighet och fantasi,
och om stillheten i flodens strömmar

Dröm är verklighet
Verklighet är dröm
Allting är verkligt
Ingenting är verkligt
Är jag vaken,
eller sover jag
Är det natt,
eller är det dag