Gatlyktornas vaga sken och den stjärnbeströdda himlen ger den sena kvällen ett nästan magiskt sken. Hans fötter knarrar under den kritvita, orörda snön när han långsamt vandrar fram längs den tomma, fridfulla gatan. Det är en vacker natt. En lugn och stilla natt. I just det ögonblicket vet han inte att det ska till att bli hans sista, just i det ögonblicket vet han inte att någon ska dö ikväll.


Och den tidigare kritvita snön blir långsamt röd.