Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag tror på en gud som inte tänker



Jag tror på den guden som inte tänker.
Som bara är.

Livet.

Livet tänker inte.

Där det finns en sorts jordmån med ett särskilt klimat växer det som kan växa där. Och bär frukt. På en annan plats växer andra växter.

Djuren lever där de kan leva. Allting lever där det är möjligt att leva.

Ingen tänker ut det. Ingenting tänker eller beslutar. Livet lever utan tankar från någon. Eller något.

Den guden som inte tänker eller planerar eller beslutar tror jag på. Den guden som heter Liv.

Livet tror jag på.

----------

Också döden tror jag på. Den måste finnas. Och uppståndelse tror jag på. Precis som i skogen. Varje vår.

Och människan kan jag tänka mig att tro på. Åtminstone för det mesta. Åtminstone om hon får växa och leva och älska där detta är möjligt. Där hon kan bära frukt.




Fri vers av Albert
Läst 1090 gånger och applåderad av 21 personer
Publicerad 2009-06-27 18:32



Bookmark and Share


  walborg
Uppskattar Din text om Gud. Alla våra gudsbilder är ju olika - föräldraprojektioner egentligen, bakom vilka vi leter efter den sanna bilden. Därigenom styr vi vårt tänkande om hur vi vill se honom och var vi vill ha honom i vårt liv. Så tänker jag .....
2009-07-02

  Jorska
Äntligen! Som jag har väntat! Mysryset växer sig över armarna på mig. Det bästa med dina insikter är att du delar med dig av dem. Att du sedan gör det på ett så otroligt vackert och inspirerande sätt, det får bli ett plus i kanten ;)
2009-06-30

  Lia-Lej
Skulle vilja att du skrev.. och varje uppståndelse tror jag på. Precis som i skogen. Om våren.

Annars så tycker jag om det du skriver, försiktigt och eftertänksamt.
Hör din röst i dessa rader!
2009-06-28

    Rakelle
Denna dikt gav mig tröst,
nu när jag nyss hört religösa fanatiker som skrikigt
ut sitt budskap på ett torg.


Lugnet, fokuset, "är"et i Gud,
har faktiskt aldrig reflekterat
om icktanke så klart.

Fortsätt skriva

önskar Rakelle
2009-06-27

    sunnanvind
ALBERT!!!! Tillbaka! Applåder!
2009-06-27

  Rosmarin
jo Livet tror jag också på...livskraften kanske man skulle säga?

(men hur funkar detta med en gud som inte tänker ihop med det kristna budskapet?)

Anar en viss uppgivenhet i den sista strofen...Själv skulle jag vilja säga att jag tror på människans förmåga att hjälpa varann, att som du skriver "växa och leva och älska där detta är möjligt. Där hon kan bära frukt."
2009-06-27
  > Nästa text
< Föregående

Albert
Albert