Jag har så många ord inom mig,
men det verkar vara en omöjlighet att få dem att hamna i rätt ordning när jag försöker få ut dem.

Allt blir bara ett samelsurium av ihopslängda ord och halvfärdiga meningar.
Hur ska jag då kunna få er att förstå det jag vill säga?

När jag knappt förstår vad jag ville ha nerskrivet...

Detta är till er fyra!

Lika oförståeligt som vanligt,
men ändå ett försök att få er att inse att ni inte bara är viktiga för mig;

utan för allt,
varandra, er själva, någon annan
och allihopa är unika, lika viktiga var för sig, som tillsammans!

Vad skulle ske med oss om vi inte hade varandra?
Utan skratten, fnissen, orden, svammlet, kaffet och ibland tårarna?!

Ni är mitt livselixir, mitt syre, min säkerhetslina, min glädje, min sorg och blodet i mina ådror!


Malin; Min syster i allt utom blodsband!
Pija; Mitt skratt genom tårarna!
Liz; Min partyprinsessa, min socialiserare!
Kajsa; Mitt leende och min galenskap, trots allt runt omkring!